De spikar och borrar hela tiden. Det måste vara nya människor som flyttar in eller nåt, och de måste ha jävligt många tavlor. Vi kan inte ens prata med varandra när de borrar, jävligt drygt!

Mamma, om du läser det här nu på jobbet så kan du väl berätta vilken matlåda som stod på vilken hylla? Hahahahaha. Har glömt bort...

Förkylningen är ärligt talat inte så mycket bättre idag. Ganska lika. Men knäppandet i örat har i alla fall slutat. Det är jävligt skönt. Gustaf säger att jag ser ut som en bulldog när jag härmar en borrmaskin. Jag tycker han liknar en apa med långa armar hela tiden. Hehe, nu har jag hämnats offentligt. :)




Här är ungefär världens sötaste kattunge som blir räddad av mamma katt. Tack Sofia som tipsade om en sida som förklarade hur man gjorde! Klicka här!