Nu är röntgen avklarad, ska tillbaka 12:50 för att ge blod. Då ska de ta blod, sedan 20 minuters paus, ta blod, 20 minuters paus o.s.v. fyra gånger. Kul.

Sitter alltså här med min kanyl (eller "flygplan" som de sa när jag var liten) i armen. Usch. Usch. USCH. Jag fick TVÅ kanyler den här gången! Ja, du hörde (läste) rätt. Jag hade ett emlaplåster i vänster armveck och ett på ovansidan av vänstra handen. Först satte hon en i vänstra amvecket, det gjorde inte alls särskilt ont. Sedan skulle hon sätta i en i handen, och jag har så kalla händer (ca -2 grader skulle jag gissa, höhö) så fick hon värma dem med värmekuddar ett tag innan hon kunde hitta blodkärlen. Men när hon satte i den och jag hade den i handen gick något snett och hon satt och försökte få in den. Det gjorde ont. Jag bet mig själv ashårt i läppen. Det gjorde också ont. "Nä, nu sprack kärlet" sa hon och jag var alldeles svimfärdig. Jag kommer få ett blåmärke där. När jag satte mig upp var huvudet tungt och jag hörde inte så mycket.

Hon tog en mindre kanyl och skulle sätta in den, men på det stället var jag knappt bedövad alls. Det gjorde så ont, jag ville böla jättehögt. Hon tog ut den efter en stund och sa att vi skulle sätta snabbplåster på höger armveck/hand och prova där. Då var jag på väg att svimma, men pappa gick ner till kafeterian och köpte en plopp till mig för att jag skulle få i mig lite socker.

Efter en halvtimme satte hon i den andra, och det gjorde lite ondare än på vänster eftersom att det inte var lika bedövat, men det var helt okej jämfört med innan.

På röntgen tryckte de in en massa grejer i kanylen, vatten, något som fick njurarna att synas, något som gjorde så att blåsan fylldes skitsnabbt, och något sådant där koksalt. När han tryckte in vatten blev det kallt i handlederna och jag fick lust att sprattla och skrika på hjälp, men det gjorde jag inte. Jag låg ju i röntgenmaskinen, duh. Det började klia överallt eftersom att jag inte kunde röra på armarna, de låg på britsar på båda sidor om röntgenmaskinen, så jag låg som Jesus på korset. Lite förnedrande.

Det började göra skitont i vänster sida, där vänstra njuren sitter. Det var ju där jag opererades. Grymt läskigt att känna det igen.



Röntgenkillen tog bort kanylen i vänstra armvecket efteråt. Nu har jag bara en i andra armvecket, det känns lite obehagligt att ha det hemma.



Där blir det blåmärke. RIP min hand.



Där under sitter kanylen...



...som ser ut såhär. Jag laddade upp bilden i litet format om någon inte vill se blodet som syns inuti... jag vet att jag inte vill se det. Men OM ni nu skulle vilja se bilden stor så är det bara att klicka på den.

Nu ska jag käka makaroner och försöka att inte tänka på blodet. Alldeles för långt inlägg, haha.

/ Emelie ♥