you're gonna want to see this

Men innan ni tittar på det här vill jag att ni tittar på det här.
 

krönika

 

”Skjuta upp till ett senare tillfälle eller till en annan dag; vänta med till senare.” Det är Wictionarys definition av ordet “prokrastinera”. Ett ord som beskriver ett i-landsproblem som jag, och väldigt många andra, lider av varje dag.

 

Prokrastination. Det har blivit något av en hobby genom åren jag har gått i skolan. Att sitta och stirra på ett tomt word-dokument och storgråta inombords är min specialitet, och bara att öppna word i första taget är i princip helt omöjligt när man helst av allt bara vill hälla bensin över datorn och sätta eld på den. Varje gång jag har en uppsats som måste skrivas eller en uppgift som ska göras vill jag bara skala av varje tangent på tangentbordet i frustration eftersom det finns en miljon andra saker jag hellre skulle ägna mig åt. Därför hittar jag på ursäkter till att jag inte kan börja plugga än. Jag kan inte koncentrera mig när rummet är stökigt, så jag MÅSTE städa i två timmar, jag kan inte lära mig något om jag är hungrig, bäst att äta allt som finns i kylskåpet innan jag börjar. Självklart har jag även prokrastinerat att skriva den här krönikan. Jag har alltså prokrastinerat att skriva en krönika om prokrastination. Detta försvarar jag med att jag har gjort noggrann research.

 

När man är en hopplös prokrastinerande varelse är det katastrof när man får en uppgift som inte ska vara klar på flera veckor. Jag utnyttjar det faktum att jag har lång tid på mig på helt fel sätt. Istället för att lägga ner all tid på att jobba med uppgiften och göra den så bra som möjligt gör jag helt andra saker. Jag tittar på TV-serier, äter choklad och prokrastinerar i allmänhet medan jag tänker ’bara ett avsnitt till’. ’Jag gör det imorgon’ är också en klassiker. Plötsligt är det midnatt och jag ligger fortfarande i sängen med chokladsmulor över hela täcket, en överhettad laptop i knät, och undrar var tiden tog vägen.

 

Men varför prokrastinerar vi? Jo, det som händer när man prokrastinerar är att två delar av hjärnan vill två olika saker och gör det väldigt jobbigt för varandra. En del av hjärnan förstår att plugg kommer att gynna sig på lång sikt och tänker att det verkligen är viktigt att plugga nu på en gång för annars kommer du inte få något jobb i framtiden och du blir tvungen ägna ditt liv åt att panta burkar. Den andra, mer primitiva, delen av hjärnan är den övermäktiga rösten inuti huvudet som säger ’jag gör det imorgon’ och som hela tiden kräver TV-serier och choklad. Den här delen är kopplad till hjärnans lustcentrum och är därför mycket kraftfull. Det är förklaringen till varför det oftast slutar med att man vet mer om vad ens vänner på facebook gör hela dagarna än man vet om franska revolutionen."


it's the sound of my dignity in flames

 
Heeeeeej. Här sitter jag i köket, naken och vilar upp mig efter en hååååård dag. Mitt hår ser slitet ut men det är okej. Jag skulle behöva gå till en frisör men vem orkar det?
 
Okej då, allt det där var en lögn. Förutom att jag sitter i köket. Och jag behöver gå till frisören. Men allt annat var en lögn, jag lovar. Jag är inte så läskigt sexuell att jag sitter naken i köket framför fönstret. Eller? HAHA NI KAN ALDRIG VARA SÄKRA. Om ni inte bor på andra sidan gatan och ligger i fönstret med kikare och en låda full med munkar förstås.
 
Jag har inte gjort särskilt mycket idag. Vi slutade tidigt så jag och Martinus åt kinabuffé och sen gick jag hem för jag skulle skriva min slutuppgift till texten. Gjorde jag det? NÄ. Jag har skjutit upp den här videruppgiften sedan i början av december. Det GÅR inte, det är fysiskt omöjligt för mig att börja. Jag ska skriva en krönika tänkte jag och jag gillar krönikor men inte när jag måste skriva dem under tvång. Det blir mycket mindre roligt då.
 
På tal om krönikor så har jag en krönika i Arbetarbladet idag på sida 30 om någon är intresserad. Kan lägga upp en bild på den snart. Passande nog handlar den om prokrastination eftersom det är det enda jag ägnar mitt liv åt.

srs baconface is srs

 
Har ni provat den nya ansiktsmasken av bacon? Jättebra för huden, 5 stars.

here, have some calming cat


nääääääääääääää

Det finns en plats som är mörkare än alla andra platser. En plats så ond, så hemsk, att till och med de bästa av oss gråter av dess åsyn. En viss sal, full av oljud, med illaluktande bruna sörjor och spilld mjölk på golvet. Det är en mörk plats vi alla kallar matsalen. För att det är en sal........med mat.
 
Jag HATAR matsalen och av någon anledning hyser jag ett särskilt starkt hat gentemot Borgis matsal. Den för liten så det är alltid trångt och hemskt och alla äter av någon underlig anledning alltid samtidigt. Sedan är det den här grejen med att vara tvungen att trängas med alla elever som inte går media. Vi på media är typ undangömda i en egen byggnad tillsammans med fordon (cringe) så man ser nästan aldrig de coola barnen på SPID osv. Förutom i matsalen. ÅNGEST.
 
Förutom det är maten 9/10 gånger antingen överkokt/underkokt/kall/smakar anus. Jag får ofta dåligt samvete när jag klagar på skolmaten för vi får liksom mat i skolan, vilket man i de flesta länder inte får, så jag känner mig som en otacksam, bortskämd, översvensk femåring. Men ärligt talat så skulle det kunna vara så mycket bättre. Idag fick vi till exempel nånting som såg ut som hundmat men som faktiskt smakade tacohundmat så det var ändå helt ok jämfört med hur det hade kunnat smaka.
 
UGHUGHUGH. Idag var jag alltså i skolan för första gången på fem dagar MÄRKS DET? Hahahaha skjuuuuut miiiiiig. Jag vill klaga och kasta saker. Jag somnade när jag kom hem pga jättetrött. Blir utmattad av det faktum att jag måste skriva en vetenskaplig uppsats och en slutuppgift till texten och jag har inte börjat med något av det. JAG VILL BARA TA STUDENTEN NU OKEJ. Jag vill att det ska vara över så att jag kan börja bearbeta ångesten av vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-var-ska-jag-ta-vägen-herregud, för jag vet att den kommer komma och jag vill bara ta tag i den nu på en gång istället för att gå runt och vänta på den.
 

är det ens okej att vara 18 och fortfarande besatt av den här låten


i'll make your mum glitter

JAG HAR TRÅKIGT. Jag har varit sjuk i två dygn nu och jag hatar att vara sjuk så mycket åh gud. Igår och dagen innan det hade jag feber så då orkade jag inte tänka och låg därför bara helt lealös i sängen och tittade på How I Met Your Mother och accepterade min egen död. Nu är jag feberfri och är smärtsamt medveten om hur tråkigt jag har det. Dock har jag jätteont i halsen och huvudet och låter helt felprogrammerad när jag pratar så jag kan inte göra annat än att sitta i sängen och vara ledsen.
 
Det värsta är att det gör så ont när jag pratar. Det känns som att någon har tryckt ner en glödhet vass potatis i min hals. Jag började till och med grina vid ett tillfälle igår för att jag i min feberyra var helt övertygad om att min hals skulle täppas igen helt och kväva mig till döds. Good times.
 
Jag försöker dock vara glad genom att titta på Robert Pattinsons intervju med Ellen, lyssna på Kiss You och skratta åt Victoria's Secret-modellerna när de försöker vara *roliga* genom att dansa river dance tillsammans. Hahaha. Åh Victoria's Secret. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Det är så töntigt, är det inte? När de typ blinkar med ena ögat och skickar slängkyssar och står och *skojdansar* tillsammans. Det är så tillgjort och jag vill spy och jag mår så dåligt när tjejer mår dåligt för att de inte är som tjejerna i Victoria's Secret. Man behöver inte ha pinnar till ben, uppblåsta tuttar, perfekt hår och stå och dansa i små glittriga underkläder för att må bra. Det är okej tjejer. Vi är okej.
 
Nu känner jag att det blev alldeles för inspirational och jag vill spy. Låt mig avsluta med ett bajsskämt: vad är brunt och luktar bajs?
 
Svaret är: din mamma. Hahahahahaha. Jag jobbade länge på det totalt poänglösa skämtet snälla skratta jag är faktiskt sjuk och uttråkad till döds det är det minsta du kan göra för mig och snälla älska mig.
 
 
Kolla vad jag skapade i min uttråkning. Jag borde inte få ha photoshop.

i'm back, more self loathing than ever

 
Jag försökte vara cool på den här bilden. Hur bra det lyckades vet jag inte.
 
Idag har jag låtit introverten i mig vila och njutit av att inte stå ihopträngd med hundra andra människor i en tunnelbanevagn. Det finns för många människor här i världen och den senaste veckan har jag stått stjärt mot stjärt med alldeles för många av dem i ze London underground.
 
Inlägg om London kommer snart. Kanske imorgon. Nu borde jag sova.

RSS 2.0