I know it, I know it! Jag har fått asmycket fräknar och ser ut som en morot i ansiktet, men det funkar. Har tagit mycket bilder och filmat en hel del. Ditresan var rätt speciell. Vi tar det från början...

Natten till torsdagen gick vi upp ungefär klockan halv tre. Jag var lite småförkyld och mådde illa som fan. Illamåendet försvann på Arlanda där jag fick i mig lite mat (en torr varm macka med mozzarella och pesto + en cola). Vi gick på planet och satt där och väntade. Sedan sa kaptenen i högtalarna att vi väntade på en person som hade ett "illa tilltygat pass". Jaha? En person (ett pucko) hade kommit till flygplatsen med ett pass som inte var läsbart. Vad har man gjort med passet då? Spelat tennis med det? Använt det som toalettpapper? We'll never know! Människan var tvungen att göra ett nytt pass på plats, och efter 25 minuter meddelade kaptenen att vi missat vår starttid och att vi skulle få en om en timme. Det är kul att uppleva hur ett flygplan full med resfebriga människor tar denna nyhet. Det var ungefär som när en lärare berättar för en skolklass att provet ska komma två dagar tidigare än väntat. "ÖÖÖÖÖÖÖÖH VAFAN, NEEEEJ!" var reaktionen. Sedan blev det mer eller mindre uppror och alla ställde sig upp och samtalade upprört. Irriterande värmlänningar med irriterande dialekt satt framför oss. De var mycket upprörda. Jag satt och var smått klaustrofobisk. Efter ungefär 45 minuter fick vi en starttid och lyfte.

När vi kom fram till flygplatsen i Egypten gick vi på en buss som var kokande varm. Klarblå himmel och sol. HÄÄÄRLIGT. Vi kom in på flygplatsen. Fok överallt. Ingen som helst ordning. Alla gick runt som förvirrade små sköldpaddor och undrade vad de skulle göra. Här och där stod egyptiska män med pärmar som de höll upp i luften. Vi hamnade till slut i en kö som var ungefär 25 meter lång och 5 meter bred. Alla köade för att få ett visa. Vi stod där i kön i en timme. Vissa knäppte kort på denna kö. Jag förundrades över detta; varför vill man ha ett foto av denna fruktansvärda kö? Jag sa det till mamma och en tjej framför mig vände sig om och sa: "ja eller hur, det här vill man ju inte direkt komma ihåg?". Smart sagt tycker jag. Gustaf höll på att bryta ihop. Folk runt omkring oss stod och tuggade tuggummi som dårar: folk som tuggar tuggummi är nämligen Gustafs fobi. Det och folk som borstar tänderna. Han hatar ljudet och mintlukten. Efter en timme höll även jag på att bryta ihop. Jag kände liksom hur jag kokade av ilska när tyskarna och finnarna fick gå före oss och få visa. Vi var ungefär 400 svenskar som stod i en kö som rörde sig 2 decimeter varannan minut. Till slut tog någon tag i situationen och en man med krulligt hår klistrade in visa (vad är visa i plural?) i våra pass. Puh.

Nu blev det till att visa upp passet för en man i en lucka och sedan ta oss in till rullbanden där våra väskor skulle anlända. När vi skulle in dit fick vi visa upp passen igen, för en gubbe som var allt annat än glad. Han stod och viftade upprört med armarna om någon råkade gå för långsamt. Vi kom till slut in och jag var väldigt stressad. Vi hade stått så länge i kön att de stängt av rullbandet och ställt alla väskorna huller om buller på golvet framför rullbandet. Vi hittade våra väskor och stack ut från flygplatsen. Då skulle vi hitta vår buss. En tjej från fritidsresor berättade vart vår buss var och vi satte oss på den. Nu var man ordentligt trött. Efter att ha gått upp mitt i natten (2½ timmes sömn för mig, kunde inte sova, gah), 6 timmar på planet och en timme i en kö full med feta förbannade svenskar. Vi satt på bussen i kanske en halvtimme och väntade på att den skulle åka. Till slut kom en töntig tjej från fritidsresor och började berätta onödiga detaljer om hotellet. Hon gick av och bussen började rulla. Bara öken överallt, något ni kommer få att smakprov av i en video längre ner.

Så vi sitter på bussen och det är rätt tyst eftersom att alla är helt utmattade efter resan. När vi kör där på motorvägen stannar busschaffören. Sedan börjar han backa. Alla funderar vad fasen han håller på med. Då står polisen några meter bakom oss. Chaffören går av bussen och bort mot polisbilen. Kvar sitter vi turister och ser oroligt efter honom. Mitt hjärta började banka hårt och mamma började skratta. Då kunde inte jag låta bli heller. Sedan satt jag och stirrade framför mig och skrattade. Vilken resa! Chaffören gav polisen pengar i böter och kom tillbaka. Han satte sig på sin plats och spände fast säkerhetsbältet, något han inte gjort innan. Alla pustade ut. Jag satt på helspänn resten av bussresan. Vad skulle hända härnäst? Ingenting faktiskt. Allt gick bra efter det, och vi kom fram till hotellet hela och relativt rena.

Hela veckan blev det bara sol och bad. En dag åkte vi med en ubåt och såg korallreven, men annars var det bara slappt. Nu blir det bilder och videor.




Suddig bild från Arlanda. Vi sitter och väntar på att få gå på planet.



Där är planet.



Fuling.



Min säng till vänster, Gustafs till höger.



Utsikten från Gustafs och mitt fönster. OCH NU SER JAG NÅGOT ANNAT PÅ BILDEN OCKSÅ! Ser ni de små flickorna i rosa och lila klänningar i högra hörnet? Det är världens sötaste tvillingar som bodde under oss! De var franska, vet inte vad de heter, men sötare ungar har jag aldrig sett!



Brämmen.







Egyptens svar på Svampbob.



Han ser ut som Terminator i de där brillorna, tycker ni inte?





Detta plastarmband prydde min arm hela veckan.



Den läste jag. Bästa boken jag läst på länge! Nu måste jag köpa fortsättningarna också.



Skabb. Häftigt, kolla gubben i gul t-shirt i bakgrunden.



Naw.



Cool pool.



Jag har ingen hållning överhuvudtaget. Räta på ryggen människa!



Vi åkte Yellow Submarine! Man ser typ ingenting genom fönstret på kameran, man såg mycket bättre i verkligheten. Det var helt blått där nere så ljuset är lite weird.



Why? Cause I'm cool.







Vattnet var väldigt blått och klart.



Under ytan... kass kvalité.



Jag flummar runt i hotellrummet.



Pappa.



De är moderna med sina mobiler... ungar nuförtiden alltså!



Såhär såg det ut på hotellområdet.





Palmblad...



...och palmstam.



Här väntar vi på bussen som ska ta oss till flygplatsen.



Har ingen aning om vad som hände med ljudet till den här videon, men det viktigaste är det man ser - öken. Utsikten från bussen på väg till flygplatsen.



Gårdagens lunch - chips.



Egyptens flygplats... ganska kaotiskt.



Inuti flygplanet.

Jaha, då har ni kommit såhär långt. Grattis. Hoppas det var värt tiden! Har många fler bilder, men det får bli en annan gång jag laddar upp dem. Nu är jag i alla fall hemma, och solen skiner lite svagt. Det gör ingenting, känner mig fulladdad med D-vitamin!

/ Emelie ♥