Förnamnet är Emelie. Efternamnet är Hermansson. Ett ganska fult efternamn. Herman liksom, vem heter så? Jag är 16 år och avslutade första terminen på gymnasiet idag. Jag går media, eftersom att jag är nördig på det sättet. Älskar att hålla på med olika datorprogram som jag egentligen inte riktigt förstår mig på, och onödiga teknikprylar i allmänhet intresserar mig väldigt mycket.

Som person är jag lat och bekväm. Gillar inte att anstränga mig och för mig är träning högsta gradens plågeri. Mina föräldrar har aldrig heller varit särskilt sportiga, vi har aldrig åkt till fjällen på skidsemester eller gjort något annat sportrelaterat heller. Istället har vi åkt till varmare breddgrader och latat oss.

Jag stör mig på människor i allmänhet. Jag är ljudpolisen nummer 1, HATAR när andra smaskar, andas för högt, snorar, hostar, snarkar, rör sig, lever. Är otroligt lättirriterad. Hela min dag kan förstöras om någon råkar tugga lite för högt eller är förkyld. Blir GALEN på sådant.

Dessutom har jag otroligt svårt för att lita på folk. Jag kan inte bli vän med precis vem som helst, det går inte. Vissa blir bästa vänner med människor som de bara har känt i några veckor, men jag fungerar inte så. Det tar tid för mig att lära känna en ny person. Därför försöker jag vara väldigt rädd om de vänner jag har eftersom att jag tycker om dem så mycket och känner mig trygg med dem.

Jag är rätt blyg också. Ändå har jag aldrig riktigt förstått mig på min egen blyghet. Jag är ju inte blyg egentligen och i väldigt många situationer är jag helt oblyg. Men ibland vill jag vända mig inåt helt och hållet och gömma mig för världen. Då blir jag blyg.

Och där har vi mig i ett nötskal. Tror jag. Svårt att beskriva sig själv kan jag tycka, men jag försökte. Imorgon blir det ett inlägg om mina föräldrar. Där kan jag utlova ett intressant inlägg, hehe.