Jag vet inte varför, men hela den här dagen har känts misslyckad. Den var misslyckad från allra första början och känns fortfarande jobbig. Jag har haft en klump i magen hela dagen, på spanskan var jag så ofokuserad att jag inte ens fattade vad jag höll på med. Vandrar runt som en orolig ande och funderar. Kan inte ens komma på vad jag vill ha juklapp. Oftast så brukar alla i min ålder vilja ha en massa saker som en dator eller en ny mobil och såna där dyra saker. Men jag vill inte ha något. Jo, jag vet en sak jag vill ha. Frihet. Att få sluta skolan och börja göra något som man verkligen vill göra och inte gå på lektioner i skolan hela dagarna, något som jag tycker känns helt onödigt och genomtrist. Har gjort samma sak varje dag nu i åtta år och vet du vad? Det börjar kännas jobbigt! Det värsta är att jag ska fortsätta gå i skolan i flera år till! Och när skolan har slutat... vad händer då? Det känns som att livet bara springer iväg utan att jag hinner ikapp. Ingenting händer, det bara fortsätter och jag känner att jag inte vill göra det här! Det suger. Man vet ju aldrig var man hamnar och jag vet verkligen inte var jag kommer hamna! Nu börjar man ju bli lite äldre och då måste man börja tänka på vad man vill göra med sitt liv. Välja gymnasium, linje, och sådant. Var kommer man att vara om 20 år? Tänk om livet bara fortsätter att springa ifrån en och att man till slut tappar greppet helt och hållet? Känner någon samma sak som jag?

Är helt enkelt en dag då Emelie Hermanzoni funderar lite. Har huvudet någonstans uppe i det blå och orkar inte riktigt vara glad. Blev dock överlycklig över att äta Maxmat idag, tycker det är gött! Hoppas det blir bättre imorgon, då kanske jag har kommit över min funderardag? Ska äta kakor nu, ses! :)