Mamma och pappa. Erika och Niklas. Also known as de två allra viktigaste personerna i mitt liv. De har alltid gett mig tak över huvudet, matat mig, sagt åt mig när jag har varit dum i huvudet, sett till att jag har ätit medicin no matter hur äckligt den har smakat (även om jag gömde kalciumtabletter i blomkrukorna när jag var yngre som pappa alltid hittade och blev arg) och faktiskt gett mig mitt liv. Även om jag inte direkt var väntad. Jag var ett såkallat "misstag." Låter hemskt, men mamma säger att jag var välkommen ändå. Så då var jag väl det.

Jag kan tänka mig att mina föräldrar är väldigt annorlunda jämfört med andra föräldrar. Ibland är de faktiskt barnsligare än vad jag och Gustaf är. De brukar brottas, jaga varandra genom lägenheten, reta varandra... ja, allt sådant som SYSKON gör. Fast de är inte syskon. Hoppas jag.

Igår hände något som var helt sjukt roligt. Jag måste berätta.

Pappa hade ritat en snopp på ett litet papper och lagt den på mammas tekopp eftersom att... inte vet jag. Det är bara hans humor (humor som jag, kanske tyvärr, har ärvt litegrann, hehe). Mamma ville hämnas och la därför lappen i hans matlåda. När pappa skulle äta sin mat i personalrummet på jobbet, med alla kollegorna sittandes runt sig så hittar han något konstigt i sin mat. Han tar upp det och säger "nämen, vad är det här för något?" och alla tittar på honom. De ser lappen samtidigt som honom. Och på den finns en snopp som kissar. Pappa fick skämmas och både jag och mamma fick skratta. Mycket.

Jag kan inte tänka mig någon av dem utan den andra och tror faktiskt inte att de någonsin kommer att skiljas, trots att nästan alla andras föräldrar är skilda. De passar ihop för bra, trots att de är så olika.

Jag älskar dem. Av många olika anledningar. Mest för att de är bäst.