Allt känns bara hemskt. Alla (läs: alla tjejer) grät floder på estraden. Och sedan grät jag ännu mer i bilen på väg hem för då var det ju liksom slut. Helt slut. Jag som till och med kommer ihåg när jag och mamma gick till skolan första dagen i sexan och jag var så nervös att det kliade i tänderna.

UUUUSCH. Jag måste ändå hålla kontakten med de flesta, bara tanken på att tappa all kontakt får mig att börja gråta igen. Nej, jag kan inte gråta nu. Det är en massa folk hemma hos oss och firar den här sorgliga dagen. Jag vill mest bara lägga mig under täcket och grina ihjäl mig.

Vid sjutiden kommer Malin hit och då åker vi hem till Sofie för lite grillning med alla tjejerna i klassen! Eller kanske killarna också... nej, jag vet inte. Tjejerna kommer vara där i alla fall! Och det är sommarlov! Okej, det kanske kan bli bra det här ändå. Men glad, det kan jag inte vara idag.

/ Emelie ♥