Strömmen försvann här hemma för en stund sen. Jag och Gustaf kröp med kisande ögon ut ur våra hålor och undrade vem som förstörde våra liv. Det enda som var roligt med strömlösheten var att skratta åt de som försökte slå in portkoden utanför huset men inte kom in eftersom elen inte fungerade. Den kom dock tillbaka efter bara några minuter TACK OCH LOV. Now everything is internet and nothing hurts.

 

Annars då? Det är augusti och det är bara 20 dagar kvar tills jag börjar skolan igen, trots det chillar nervryckningarna i mitt öga just nu vilket jag är tacksam för. Men det gör inte skolångesten bättre. Försöker tänka på att nästa år vid den här punkten har jag antagligen mycket mer ångest över att jag INTE ska till skolan så därför försöker jag uppskatta att jag åtminstone inte behöver bestämma själv vad jag ska göra i höst. Tack skolan.

 

Min morfar har fått tillstånd att övningsköra med mig så det ska hända snart också. Låt oss be för att jag inte kör ihjäl någon alternativt backar in i något med bilen och blir mördad av min pappa. Amen.

 

 

Och så en bild som inte har med något att göra förutom att jag köpte den klänningen igår och att jag inte kan köpa kläder utan att ta en bild på dem först pga litar inte på att mina ögon ser dem så som de ser ut. Jag har problem i livet.