Jag är tröööööött. Första hela skolveckan på flera månader och äntligen är det fredag. Hatar att känna att jag måste gå runt och vänta på att det ska bli fredag hela tiden. Hela jag är bara en enda stor väntan och det känns jobbigt.

 

Studenten hörrni. Det kommer bli bra. Även om ångesten antagligen kommer bli lika stor, om inte ännu större, så känns det som att det kommer bli en annan slags ångest. Jag får ha ångest över min egen framtid istället för att oroa mig över om jag passar in eller inte och what not. Jag har aldrig trivts bra i skolan eftersom jag blir blyg i stora grupper och känner mig konstig och obekväm och ibland kan jag få värsta identitetskriserna för att jag är en person i skolan och sen känner jag mig helt annorlunda hemma. VEM ÄR JAG?