”Skjuta upp till ett senare tillfälle eller till en annan dag; vänta med till senare.” Det är Wictionarys definition av ordet “prokrastinera”. Ett ord som beskriver ett i-landsproblem som jag, och väldigt många andra, lider av varje dag.

Prokrastination. Det har blivit något av en hobby genom åren jag har gått i skolan. Att sitta och stirra på ett tomt word-dokument och storgråta inombords är min specialitet, och bara att öppna word i första taget är i princip helt omöjligt när man helst av allt bara vill hälla bensin över datorn och sätta eld på den. Varje gång jag har en uppsats som måste skrivas eller en uppgift som ska göras vill jag bara skala av varje tangent på tangentbordet i frustration eftersom det finns en miljon andra saker jag hellre skulle ägna mig åt. Därför hittar jag på ursäkter till att jag inte kan börja plugga än. Jag kan inte koncentrera mig när rummet är stökigt, så jag MÅSTE städa i två timmar, jag kan inte lära mig något om jag är hungrig, bäst att äta allt som finns i kylskåpet innan jag börjar. Självklart har jag även prokrastinerat att skriva den här krönikan. Jag har alltså prokrastinerat att skriva en krönika om prokrastination. Detta försvarar jag med att jag har gjort noggrann research.

När man är en hopplös prokrastinerande varelse är det katastrof när man får en uppgift som inte ska vara klar på flera veckor. Jag utnyttjar det faktum att jag har lång tid på mig på helt fel sätt. Istället för att lägga ner all tid på att jobba med uppgiften och göra den så bra som möjligt gör jag helt andra saker. Jag tittar på TV-serier, äter choklad och prokrastinerar i allmänhet medan jag tänker ’bara ett avsnitt till’. ’Jag gör det imorgon’ är också en klassiker. Plötsligt är det midnatt och jag ligger fortfarande i sängen med chokladsmulor över hela täcket, en överhettad laptop i knät, och undrar var tiden tog vägen.

Men varför prokrastinerar vi? Jo, det som händer när man prokrastinerar är att två delar av hjärnan vill två olika saker och gör det väldigt jobbigt för varandra. En del av hjärnan förstår att plugg kommer att gynna sig på lång sikt och tänker att det verkligen är viktigt att plugga nu på en gång för annars kommer du inte få något jobb i framtiden och du blir tvungen ägna ditt liv åt att panta burkar. Den andra, mer primitiva, delen av hjärnan är den övermäktiga rösten inuti huvudet som säger ’jag gör det imorgon’ och som hela tiden kräver TV-serier och choklad. Den här delen är kopplad till hjärnans lustcentrum och är därför mycket kraftfull. Det är förklaringen till varför det oftast slutar med att man vet mer om vad ens vänner på facebook gör hela dagarna än man vet om franska revolutionen."